Bio

Örjan Fahlström

ÖRJAN FAHLSTRÖM

Text: Lars-Göran Uhlander

Metaforen spelar en avgörande roll för kompositören Örjan Fahlström. Den är katalysatorn och drivkraften i hans konstnärliga skapelseprocess.

Siluetten av det sydlappländska ”Ryfjällsmassivet” blev den metaforiska utgångspunkten för beställningsverket ”Ryjvvie” som uruppfördes av Göteborg Wind Orchestra 2013. Vid samma konsert uppfördes en ny orkestrering av ett verk som Örjan skrev 1993 för Norrbotten Big Band ”Animations”, en konsert för orgel och storband där mötet mellan olika musikaliska världar, den klassiska och jazzen, var utgångspunkten.

När Örjan år 2000 på uppdrag Stockholms Filharmoni skrev ett orkesterverk med jazzanknytning, med piano, kontrabas och tenorsaxofon som concertino grupp, blev begreppet ”12” (Twelve) metafor för ett möte där de två besättningarna spelade på sina egna villkor, sida vid sida. ”Twelve” blev en fusion mellan separata parallella noterade förlopp och improvisation. Metoden som Örjan kallar polymetrisk teknik har varit under utveckling sedan tidigt 80-tal.

Ska man försöka hitta en metafor för Örjan själv kan kanske ”jonglör” duga. Han har aldrig kunnat låta bli att hålla flera bollar i luften samtidigt. Numera kombinerar han jobbet som professor i jazzkomposition och prefekt på Kungliga Musikhögskolans institution för komposition, dirigering och musikteori med att som vanligt också omsätta allt i praktiken, både med egna projekt och olika typer av beställningsuppdrag.

De senaste dryga 25 åren har det varit stor efterfrågan på hans tjänster som orkesterledare, dirigent, kompositör och arrangör för såväl svenska som europeiska orkestrar och artister. Perfektionisten Örjan har lärt sig behärska de flesta aspekter av vad det innebär att vara musiker och musikproducent. Också det rent musiktekniska. Intresset att lära av mästare är lika central som ambitionen att förverkliga de egna konstnärliga idéerna.

Örjan föddes 1953 och växte upp i den norrländska jazzmetropolen Umeå där han började spela trummor i 8-års åldern. I den kommunala musikskolan startade han vid
16-års ålder sitt första storband. Mer på allvar blev det när han 1971 sökte sig till Framnäs Folkhögskola i Piteå för klassisk slagverksutbildning. Där startade han också ett storband, där han fritt kunde prova sina idéer om komposition och arrangering.

Slagverksutbildningen innebar också utbildning på vibrafon som blivit hans huvudinstrument tillsammans med komponerandet. Fusionsjazz var tidens lösen och förlösare också där. Det utmärkande täta samspelet och den intrikat rytmiska och musikaliska konstruktionen drabbade naturligtvis en som gillar att komponera och arrangera och dessutom har ett slagverkshjärta med full kraft. Under studietiden i Piteå bildades musikgruppen ”Kornet” som blev en smärre sensation i svenskt jazzliv 1974. Fusionsjazzen blev för Örjan lite av den ”blå låga” Miles Davis talar om i sin biografi. Ett orienteringsmärke att förhålla sig till. 1976 inledde han sina studier i klassisk komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Inhopp som musiker på bl. a operan öppnade öronen för annat som Alban Bergs musik. Operan Lulu under Sixten Ehrlings ledning blev anledning till djupanalys. I bagaget fanns redan Bela Bartok som inspiration och katalysator. Örjans egen fortsatta utveckling kan ses som en fusion av allt detta.

Örjan debuterade i mer konventionell mening 1979 med sin första beställning till dåvarande Radiojazzgruppen. I början av 1980 startade Örjan sitt ”Fahlström International Big Band ”eller ”FIBB” med bl. a Benny Bailey, Idrees Sulieman, Sahib Shihab, Palle Mikkelborg, Palle Danielsson, Erik van Lier, Nils Landgren, Lennart Åberg, Bobo Stenson och Tim Hagans. Att det var ett sensationellt bra storband räckte förstås inte för att överleva men det blev en viktig verkstad för Örjan att testa sina musikaliska visioner.

Det riktiga genombrottet, fullskaleprojektet, kom i slutet av 80-talet när Örjan blev konstnärlig ledare för ett av Sveriges få professionella storband Norrbotten Big Band. Understödd av orkesterns chef Miroslava Siwek förvandlade han under åren 1989 – 1996 ett regionalt storband till en internationell storhet. Ambitionen var större än så. Här skapades en ny unik repertoar som förändrade synen på storbandsjazz, eller orkestral jazzmusik som Örjan hellre väljer att kalla det. Tre exempel finns utgivna av Phono Suecia. ”Animations” ett stycke för stor orgel och storband och ”Häxan” storbandsmusik till en klassisk stumfilm gavs ut 1993. ”Lesser Than Macbeth and Greater” för mezzosopran och storband, som byggde på texter ur Macbeth (1:a akten) av Shakespeare, gavs ut 1995.

Örjan har fortsatt sitt samarbete med NBB också sedan han 1996 lämnade över ledarskapskapet till sin efterträdare Tim Hagans. Kompositionen ”Ninetim” lanserar Tim som solist samtidigt som orkestersatsen är resultatet av en musikalisk djupanalys av Tims trumpetspel.

Tim Hagans var också solist i det kanske märkligaste stycket som Örjan skrivit för NBB.Det bygger på ”Vägmärken”, postumt utgivna texter av Dag Hammarskjöld – FNs generalsekreterare nedskjuten i Kongo 1961. Metaforen för det stycket kretsar kring polariteten mellan Hammarskjölds inre andliga resa och hans globala och hans tankar om döden och livet. ”Vägmärken” som uruppfördes 2005 i samband med 100-årsfirandet av Hammarskjöld blev musik för trumpet, mezzosopran, orgel, kammarkör och storband. Trots blandningen är kompositionen inget försök att sitta på flera musikaliska stolar samtidigt. Ingen av de medverkande behövde förställa sig utan röra sig naturligt och personligt i hans konstnärliga miljö.

Örjan har också återvänt till NBB och andra orkestrar i Sverige som Bohuslän Big Band med musik som han skrivit för tyska storband. Bl. a med ”Letters to Miles” beställt av Norddeutsche Rundfunk Big Band i Hamburg. När Örjan var chefsdirigent för Hessische Rundfunk Big Band (2008 – 2011) i Frankfurt komponerades verket ”Reflections – Concerto for Piano and Jazz Orchestra” som om man vill, kan ses som en bugning från en flygfantast till en annan. Det är tillägnat flygpionjären Amelia Earhart med pianisten Uri Caine som solist och blev i slutändan ett samarbete mellan Frankfurt och NBB i Luleå.

I Frankfurt tillkom flera nya kompositioner som bland annat ”Mindscape” concerto for tenor saxophone & Jazz Orchestra” och ”MOALM – Meditation On a Luminous Mind” for Jazz Orchestra and electric clarinet”, det sistnämnda också det en bugning till en annan pionjär – Iannis Xenakis.

Lars-Göran Uhlander
Tidigare Chef för Jazzradion, Sveriges Radio, saxofonist och frilansskribent.

Örjan Fahlström

COMPOSER
CONDUCTOR
ARRANGER
© 2015 Örjan Fahlström